Elvira Herrador Quero, \u00e4r l\u00e4rare i Svenska Skolan i Fuengirola, v\u00e4lk\u00e4nd f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r spansk kultur och med \u00e5terkommande bidrag i denna tidning. Elvira \u00e4r uppvuxen i Porcuna, som \u00e4r ett samh\u00e4lle med drygt 7000 innev\u00e5nare i nordv\u00e4stra h\u00f6rnet av Ja\u00e9ndistriktet. I \u00e5r blev Elvira ombedd att h\u00e5lla invigningstalet d\u00e4r vid Ferian i september. Av Mona Lidman Valdemarsson<\/p>\n
Invigningstal i s\u00e5dana sammanhang \u00e4r mycket h\u00f6gtidligare och m\u00e4rkv\u00e4rdigare \u00e4n, vad i alla fall jag hade f\u00f6rst\u00e5tt. Det \u00e4r en stor \u00e4ra att bli ombedd att h\u00e5lla ett invigningstal och Elvira lade ner tankem\u00f6da och formuleringskonst p\u00e5 att det skulle bli bra.
\nNaturligtvis g\u00f6r det sig ju b\u00e4st p\u00e5 spanska, men jag vill \u00e4nd\u00e5 \u00f6vers\u00e4tta delar av talet, s\u00e5 att l\u00e4sekretsen ska f\u00f6rst\u00e5 att ett s\u00e5dant invigningstal \u00e4r mycket mer \u00e4n de tacktal, som exempelvis Oscarsvinnare brukar haspla ur sig.
\nAck ja! Jag kan om\u00f6jligen f\u00f6rest\u00e4lla mig ett s\u00e5dant invigningstal av marknaden i Ludvika eller Hoting.<\/p>\n
Feria Real de Porcuna
\nInvigningstal av Do\u00f1a Elvira Herrador Quero
\n3 september 2008<\/p>\n
Sanningen \u00e4r att jag k\u00e4nner mig imponerad. Detta att se ett helt samh\u00e4lle framf\u00f6r mig f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen g\u00f6r mig r\u00f6rd. Vid ett tillf\u00e4lle som detta har jag ingen nytta av min l\u00e5nga erfarenhet att tala inf\u00f6r publik<\/p>\n
Under m\u00e5nga \u00e5r har jag undervisat utl\u00e4nningar i spanska och h\u00e5llit kurser om spansk kultur i olika sammanhang b\u00e5de i Sverige och Argentina. Om jag nu hade befunnit mig i en aula i Fuengirola eller konferenssal i Sverige, skulle jag ha pratat om Porcuna, dess traditioner och vanor utan n\u00e5got som helst problem.<\/p>\n
Men att vara h\u00e4r i Porcuna och tala om Porcuna, \u00e4r n\u00e5got helt annat. Och det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00e5ller ett invigningstal. Det \u00e4r inte konstigt att jag k\u00e4nner mig nerv\u00f6s och orolig, om att jag ansl\u00e5r den r\u00e4tta tonen. Jag vet inte om den \u00e4r s\u00e5 h\u00f6gst\u00e4md, som v\u00e5rt samh\u00e4lle f\u00f6rtj\u00e4nar, men jag litar p\u00e5 v\u00e5r Virgen de Alharilla och v\u00e5rt helgon San Benito och p\u00e5 er generositet.<\/p>\n
H\u00f6gt \u00e4rade Herr Borgm\u00e4stare, medlemmar i kommunstyrelsen, myndigheter, v\u00e4nner och alla som lyssnar till mina ord.
\nJag har p\u00e5 inbjudan av Herr Borgm\u00e4staren, D. Miguel Moreno, som jag nu tackar f\u00f6r att han givit mig \u00e4ran och privilegiet att inf\u00f6r mina grannar framtr\u00e4da som invigningstalare, gl\u00e4djen att idag sammankalla er till festligheterna till \u00e4ra f\u00f6r v\u00e5rt skyddshelgon San Benito och La Virgen de la Soledad, till v\u00e5r Feria Real 2008, medveten om att jag \u00f6verv\u00e4ldigas av k\u00e4rlek och v\u00e4nskap till min hembygd, saknande ord och ingivelse f\u00f6r att v\u00e4rdigt \u00e5terge vad jag upplevt h\u00e4r, allt som jag skulle vilja ber\u00e4tta, men jag ska f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e5ta mitt hj\u00e4rta tala f\u00f6r mig.<\/p>\n
Jag ska tala lite om min historia som dotter av Porcuna, om allt i detta historiskt lantliga samh\u00e4lle, som har betytt och betyder n\u00e5got f\u00f6r mig. Jag f\u00f6ddes i det h\u00e4r samh\u00e4llet, tog mina f\u00f6rsta steg h\u00e4r och b\u00f6rjade skolan hos nunnorna h\u00e4r. Min historia skulle inte vara n\u00e5gonting utan de \u00e4ldres beskyddande, erfarenheter, l\u00e4rdomar och r\u00e5d. \u00c5t de gamla, mina far- och morf\u00f6r\u00e4ldrar och s\u00e4rskilt till min mormor Amparo, mamma Amparo som vi barnbarn kallade henne, vill jag f\u00f6rst \u00e4gna mina tankar och \u00e5t dem som l\u00e4rde oss v\u00e4rdet av traditioner, som till oss \u00f6verf\u00f6rde stoltheten att vara fr\u00e5n Porcuna, \u00f6ver ett v\u00e4l utf\u00f6rt arbete, \u00f6ver att uth\u00e4rda sv\u00e5righeter, \u00e5t dem som f\u00f6r alltid gav mig tro p\u00e5 h\u00f6gre v\u00e4rden ochfortfarande inspirerar mig vid varje steg jag tar och idag sporrar mig att utf\u00f6ra mitt yrke p\u00e5 ett v\u00e4rdigt s\u00e4tt.<\/p>\n
Jag v\u00e4xte upp bland dessa olivodlingar, bland lantfolk, som i torrtider tittade p\u00e5 himlen och bad v\u00e5ra helgon att de skulle ge oss det \u00f6nskade regnet. Det kunde h\u00e4nda att jag deltog i h\u00e5rda arbetsdagar under olivsk\u00f6rden tillsammans med mina f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon, Pepe och Amparo och jag formades och mognade bland olivtr\u00e4den i Porcuna.<\/p>\n
Jag minns v\u00e5ra f\u00f6rsta lekar p\u00e5 dessa gator, v\u00e5ra uttryck och platser och med r\u00f6relse minns jag dessa Ferias Reales, n\u00e4r jag med mina f\u00f6r\u00e4ldrar pl\u00f6tsligt hamnade i en fantasiv\u00e4rld fylld av karuseller, sp\u00f6kt\u00e5g, radiobilar. Vi barn uppslukades av denna v\u00e4rld och levde i den under n\u00e5gra dagar och kv\u00e4llar utan att t\u00e4nka p\u00e5 mer \u00e4n de leksaker vi skulle vilja ha och som vi inte kunde k\u00f6pa. Processionerna minns jag och som tur \u00e4r har de inte f\u00f6r\u00e4ndrats under \u00e5rens lopp.<\/p>\n
Men \u00e5ren g\u00e5r och Ferian m\u00e5ste som allt annat f\u00f6r\u00e4ndras i takt med tiden s\u00e5 att den passar dagens bes\u00f6kare. Porcuna har lyckats h\u00e5lla en modern Feria utan att tappa sin identitet. Och hur som helst denna Feria \u00e4r inte b\u00e4ttre och inte s\u00e4mre \u00e4n dem i andra samh\u00e4llen. Men v\u00e5r Feria \u00e4r v\u00e5r, \u00f6ppen, intim, v\u00e4lkomnande och \u00f6verfl\u00f6dande av gl\u00e4dje f\u00f6r alla, f\u00f6r dem som bor h\u00e4r och f\u00f6r dem som kommer bortifr\u00e5n och framf\u00f6r allt f\u00f6r oss, \u00e4r det den b\u00e4sta Ferian i v\u00e4rlden.<\/p>\n
En dag m\u00e5ste jag dock l\u00e4mna Porcuna. L\u00e5t mig i detta sammanhang skicka en hyllning till alla dem som liksom jag, var tvungna att en gr\u00e5 och trist dag fara till andra platser f\u00f6r att s\u00f6ka sin framtid. Fast det \u00e4r sant att det k\u00e4nns mindre sv\u00e5rt, n\u00e4r man vet att man kan \u00e5terv\u00e4nda till den plats d\u00e4r resan b\u00f6rjade, till den jord som livn\u00e4rt dig, till den omgivning som format dig.<\/p>\n
Men detta samh\u00e4lle skulle vara ingenting utan alla er, som bor h\u00e4r. Ni som har era liv, f\u00f6rhoppningar och dr\u00f6mmar h\u00e4r i Porcuna. Ni som med k\u00e4rlek sk\u00f6ter samh\u00e4llet och v\u00e4rnar om det och \u00f6ppnar era armar f\u00f6r dem som kommit l\u00e5ngt ifr\u00e5n, d\u00e4r de s\u00f6kt nya m\u00f6jligheter. Det \u00e4r ni som l\u00e5ter Porcuna \u00f6verleva. Ni \u00e4r framtiden f\u00f6r detta samh\u00e4lle och det \u00e4r ni som bevarar traditionerna och \u00e4ktheten i en v\u00e4rld som blir allt konstigare och sv\u00e5rbegripligare.<\/p>\n
Till sist vill jag, med min far Antonios tillst\u00e5nd, till\u00e4gna min mor, Manolita Quero, detta tal och \u00e4ven alla andra m\u00f6drar i Porcuna. Mamma, tack f\u00f6r att du alltid har uppmuntrat mig att forts\u00e4tta fram\u00e5t. Tack f\u00f6r din k\u00e4rlek, din tillgivenhet, ditt engagemang och f\u00f6r att du har l\u00e4rt mig k\u00e4mpa. Du ska veta att jag k\u00e4nner stor beundran och k\u00e4rlek f\u00f6r dig, liksom f\u00f6r alla andra m\u00f6drar. Ni \u00e4r sk\u00e4let till v\u00e5r goda existens.<\/p>\n
Nu b\u00f6rjar festligheterna p\u00e5 Feria Real 2008, varken mer eller mindre, s\u00e5 nu ska vi alla \u00e4gna oss \u00e5t dem, delta i dem med jubel, gl\u00e4dje och dans, men ocks\u00e5 med respekt f\u00f6r allvarligare inslag. Vi ska \u00e5ter k\u00e4nna att vi befinner oss under samma tak av gl\u00e4dje och enighet. N\u00e4r festen sedan \u00e4r slut, ska vi alla bege oss dit \u00f6det f\u00f6rt oss f\u00f6r att fullf\u00f6lja v\u00e5ra uppgifter.<\/p>\n
Jag vill inte sluta f\u00f6rr\u00e4n jag tackat alla v\u00e4nner, som kommit bort ifr\u00e5n f\u00f6r att delta i festen och som i kv\u00e4ll k\u00e4nner sig som Porcunas barn. Ni ska alla ha tack och jag \u00f6nskar en glad fest och hoppas att den blir den b\u00e4sta av alla.<\/p>\n
Och nu ropar vi alla: VIVA PORCUNA! VIVA LA FERIA REAL! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Elvira Herrador Quero, \u00e4r l\u00e4rare i Svenska Skolan i Fuengirola, v\u00e4lk\u00e4nd f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r spansk kultur och med \u00e5terkommande bidrag i denna tidning. Elvira \u00e4r uppvuxen i Porcuna, som \u00e4r ett samh\u00e4lle med drygt 7000 innev\u00e5nare i nordv\u00e4stra h\u00f6rnet av Ja\u00e9ndistriktet. I \u00e5r blev Elvira ombedd att h\u00e5lla invigningstalet d\u00e4r vid Ferian i september. Av Mona […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":2564,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[396,4],"tags":[],"class_list":["post-2563","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-arkiv-artiklar","category-artiklar"],"yoast_head":"\n