\u201dTitta, h\u00e4r \u00e4r dom. De reste med mig 19 mars 1970\u201d, utropar Per-Egon G\u00f6ransson, mera k\u00e4nd som Don Pedro i Carihuela i Torremolinos. I Don Pedros kartotek finns namn p\u00e5 tusentals svenskar som rest p\u00e5 n\u00e5gon av hans or\u00e4kneliga utflykter Av Ola Josefsson<\/p>\n
Det h\u00e4nder titt som t\u00e4tt att vi f\u00e5r brev till redaktionen fr\u00e5n l\u00e4sekretsen. Ett s\u00e5dant brev kom fr\u00e5n \u00c5seda i Sm\u00e5land, fr\u00e5n Gunborg och Eric Erlandsson.
\n\u201dTack f\u00f6r att ni finns, s\u00e5 att vi kan dr\u00f6mma oss tillbaka och l\u00e4sa fina och intressanta reportage fr\u00e5n olika platser i Spanien, som vi tidigare har bes\u00f6kt och kanske d\u00e5 fr\u00e4mst Torremolinos\u201d.<\/p>\n
Gunborg och Eric Erlandsson skriver att de bes\u00f6kte Torremolinos f\u00f6rsta g\u00e5ngen i mars m\u00e5nad 1970. Sedan dess har det varit deras semesterm\u00e5l en till tv\u00e5 g\u00e5nger om \u00e5ret.
\n\u201dVi kom fr\u00e5n ett vintrigt Sm\u00e5land och landade efter 6-7 timmars flygning, d\u00e5 med ett propellerplan, p\u00e5 M\u00e1lagas flygplats. Den ljumma havsvinden och alla dofterna k\u00e4ndes som ett varmt v\u00e4lkomnande. Vi kunde d\u00e5 ingen spanska och v\u00e5r engelska var usel, men det visade sig, att vi inte beh\u00f6vde n\u00e5got annat spr\u00e5k \u00e4n v\u00e5r sm\u00e5l\u00e4ndska\u201d.
\nDagen efter ankomsten hittade Gunborg och Eric, Don Pedros katalog som inneh\u00f6ll all vad de beh\u00f6vde veta. \u201dF\u00f6rresten har vi den kvar fortfarande\u201d.<\/p>\n
N\u00e4r Svenska Magasinet bes\u00f6ker Per-Egon G\u00f6ransson och visar honom brevet skrattar han, och b\u00f6rjar genast plocka i gamla papper och ta fram l\u00e5dor. Det visar sig att han har ett stort kartotek med uppgifter p\u00e5 resen\u00e4rer som han guidat genom \u00e5ren. Det tar en stund och s\u00e5 hittar han uppgifterna \u00f6ver Gunborg och Eric Erlandsson fr\u00e5n \u00c5seda.
\n-De \u00e4r inregistrerade hos mig sedan 19 mars 1970, d\u00e5 reste de med p\u00e5 en guidad tur som jag arrangerade, po\u00e4ngterar Don Pedro.<\/p>\n
Don Pedro hittar \u00e4ven ett gammalt kort p\u00e5 ett litet nyf\u00f6tt barn. P\u00e5 baksidan l\u00e4ser jag: \u201dResultatet av v\u00e5r resa\u201d, skriver ett lyckligt par.
\n-De hade v\u00e4l r\u00e4knat med att jag skulle betala underh\u00e5llsbidrag\u2026<\/p>\n
I brevet n\u00e4mner Gunborg och Eric \u00e4ven Siv Jansson. Vi hittar Siv som numera heter Ling i efternamn och bor n\u00e5gra stenkast fr\u00e5n Don Pedro i mysiga och trevliga stadsdelen Carihuela i Torremolinos.
\n-Jag k\u00e4nner igen dem, jag tror jag hade med dem p\u00e5 en resa till Granada, minns Siv n\u00e4r vi visar henne fotot av Gunborg och Eric som f\u00f6ljer med brevet.<\/p>\n
Och vad h\u00e4nder n\u00e4r man sitter med tv\u00e5 av kustens kanske mest garvade och erfarna reseledare, har ett brev i handen fr\u00e5n tv\u00e5 resen\u00e4rer fr\u00e5n charterturismens vagga? Jo, historierna, anekdoterna kommer p\u00e5 l\u00f6pande band och jag kan bara konstatera att utrymmet i tidningen inte r\u00e4cker till. Det finns s\u00e5 mycket historia, s\u00e5 m\u00e5nga minnen fr\u00e5n en branschs barndom att det vore p\u00e5 sin plats med en v\u00e4l genomarbetad dokumentation.<\/p>\n
I brevet n\u00e4mner Gunborg och Eric m\u00e5nga \u00f6k\u00e4nda platser fr\u00e5n d\u00e5tidens semesterparadis nummer 1 p\u00e5 Costa del Sol. Med kameran i hand tar vi oss en promenad genom stan.<\/p>\n
Gunborg och Eric bodde p\u00e5 l\u00e4genhetshotellet Socoa och reste med Spiesresor fr\u00e5n K\u00f6penhamn. Hela Bajondillo-omr\u00e5det l\u00e5g or\u00f6rt, med sina vajande sockerr\u00f6rsf\u00e4lt och utsikten \u00f6ver havet framf\u00f6r oss. B\u00f6nder k\u00f6rde sina \u00e5snek\u00e4rror p\u00e5 de sm\u00e5 stigarna. \u201dDet var v\u00e5r f\u00f6rsta anblick av v\u00e5rt Torre och synen sitter fortfarande kvar p\u00e5 n\u00e4thinnan\u201d, skriver Erlandssons i brevet.
\n-Socoa, s\u00e4ger Siv. Jaha, det var ju v\u00e5rt s\u00e4msta hotell vi hade p\u00e5 Spies, det var ju oftast bara finl\u00e4ndare som fick bo d\u00e4r, minns Siv och skrattar.<\/p>\n
Bajondillo-omr\u00e5det bestod av sockerr\u00f6r innan en franskmarockan fick till\u00e5telse att bygga nio hus p\u00e5 omr\u00e5det \u2013 men det blev 21 hus innan allt var klart och fick smeknamnet Manhattan. V\u00e5ra dagars diskussioner om byggnadstillst\u00e5nd var knappast n\u00e5got som dryftades p\u00e5 den tiden.
\n-Det var s\u00e5 mysigt och trevligt. Det l\u00e5g bara ett hus i det omr\u00e5de som i v\u00e5ra dagar heter Playa Mar. Det var h\u00e4star och \u00e5snor och kom det n\u00e5gon bil s\u00e5 var det en Seat 600.<\/p>\n
Gunborg och Eric tog kontakt med Don Pedro och blev varmt v\u00e4lkomna. Den lilla matserveringen Piraten l\u00e5g i samma hus och d\u00e4r kunde man \u00e4ta svensk husmanskost. N\u00e4r de kom dit fick de h\u00e4lsningen \u201dV\u00e4lkommen i stugan\u201d. \u201dUndra p\u00e5 om vi k\u00e4nde trivsel, n\u00e4r vi b\u00e4nkade i den lilla soffan och blev serverade den goda maten\u201d.
\n\u201dSedan blev det utflykter med Don Pedro, till hans speciella platser och vi minns vilken gl\u00e4dje vi s\u00e5g, d\u00e5 fr\u00e4mst i barnens \u00f6gon n\u00e4r han kom med den lilla bussen till byn, och delade ut klisterm\u00e4rke till dem\u201d.
\n\u201dEfter den f\u00f6rsta tiden d\u00e4r, var vi helt s\u00e5lda f\u00f6r Torremolinos. Det blev sedan under alla \u00e5r v\u00e5rt efterl\u00e4ngtade resm\u00e5l och som ett andra hem. Vi har alltid l\u00e4ngtat tillbaka och det har blivit ett otal resor mellan \u00c5seda och Torre\u201d.<\/p>\n
P\u00e5 70- och 80-talet kunde man uppleva den genuina spanska kulturen med alla bodegor, gitarrbarer och mysiga dansst\u00e4llen med bra musik och underh\u00e5llning. \u201dEftersom vi l\u00e4rde oss spanska n\u00e5got \u00e5r senare, har vi rest runt och kunde d\u00e5 tala med det v\u00e4nliga folket i byarna\u201d.
\nParet Erlandsson skriver att de har m\u00e5nga diabilder fr\u00e5n de f\u00f6rsta 20 \u00e5ren. De fotade de gamla milj\u00f6erna och de pratglada herrarna p\u00e5 \u201dljugarb\u00e4nken\u201d.
\n\u201dD\u00e4rf\u00f6r tittar vi g\u00e4rna p\u00e5 de gamla bilderna, som fortfarande \u00e4r i bra skick\u201d.<\/p>\n
Minnena fr\u00e5n Quita Penas, Spaniens smutsigaste bodega, p\u00e5 Calle San Miguel, som Pedro kallade den, fr\u00e5n La Bodega, La Campana och m\u00e5nga, m\u00e5nga fler \u00e4r of\u00f6rgl\u00f6mliga. \u201dP\u00e5 tal om Quita Penas, s\u00e5 n\u00e4r vi kom dit flera \u00e5r senare, d\u00e5 var d\u00e4r en v\u00e4skaff\u00e4r\u201d. Och visst st\u00e4mmer det n\u00e4r Siv Ling senare visar mig var st\u00e4llet l\u00e5g.
\nF\u00f6rra \u00e5ret var det 20 \u00e5r sedan Torremolinos blev egen kommun. \u201dMycket har givetvis blivit b\u00e4ttre efter det att Torre blev fria fr\u00e5n M\u00e1laga, som tidigare best\u00e4mde allt. F\u00f6rresten var vi med n\u00e4r hela byn demonstrerade f\u00f6r att bli egna, det var en upplevelse\u201d, minns Gunborg och Eric Erlandsson.<\/p>\n
\u201dUnder alla dessa \u00e5r, som vi \u00e5kte runt i Spanien b\u00e5de med bussar, t\u00e5g och bil, \u00e4r vi v\u00e4l f\u00f6rtrogna fr\u00e4mst med Andalusien. Vi vill s\u00e4nda en eloge till Don Pedro, som vi m\u00f6tte m\u00e5nga g\u00e5nger och till Siv Jansson (numera Ling, red. anm.) som har l\u00e4rt oss mycket om Spanien\u201d.
\nI brevet h\u00e4nvisar Gunborg och Eric till en tidigare artikel i Svenska Magasinet fr\u00e5n sommaren 2006. D\u00e4r ber\u00e4ttade vi om Jos\u00e9 Luis Mateos som \u00f6ppnat ett museum med gamla bilder av Torremolinos och Costa del Sol.
\nTyv\u00e4rr, f\u00e5r vi meddela Gunborg, Eric och alla andra l\u00e4sare att museet \u00e4r st\u00e4ngt och att Jos\u00e9 Luis Mateos har gjort sig av med samlingen av gamla bilder \u00f6ver Torremolinos. Jag m\u00f6ter honom p\u00e5 gatan under promenaden genom stan. \u00c5ldern b\u00f6rjar ta ut sin r\u00e4tt och projektet med museet blev lite f\u00f6r mycket f\u00f6r Jos\u00e9 Luis Mateos.<\/p>\n
I sitt brev n\u00e4mner Gunborg och Eric en DVD-film om det gamla Torremolinos. \u201dSaken \u00e4r den, att vi g\u00e4rna skulle vilja \u00e5ka tillbaka igen, men p\u00e5 grund av vissa besv\u00e4r, vet vi inte n\u00e4r det kan bli av\u201d.
\nF\u00f6r dem skulle filmen betyda v\u00e4ldigt mycket, skriver de i brevet.
\nBrevet fr\u00e5n Gunborg och Eric Erlandsson avslutas med orden: \u201dMed varma h\u00e4lsningar till redaktionen, Don Pedro och m\u00e5nga, m\u00e5nga, som vi m\u00f6tt p\u00e5 alla v\u00e5ra resor. Hoppas att redaktionen kan s\u00e4nda oss ett svar. Tack p\u00e5 f\u00f6rhand\u201d.
\nJa, h\u00e4r kommer svaret. Dessutom s\u00e4nder vi en DVD-film om det gamla Torremolinos till Gunborg och Eric tillsammans med detta nummer av Svenska Magasinet. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u201dTitta, h\u00e4r \u00e4r dom. De reste med mig 19 mars 1970\u201d, utropar Per-Egon G\u00f6ransson, mera k\u00e4nd som Don Pedro i Carihuela i Torremolinos. I Don Pedros kartotek finns namn p\u00e5 tusentals svenskar som rest p\u00e5 n\u00e5gon av hans or\u00e4kneliga utflykter Av Ola Josefsson Det h\u00e4nder titt som t\u00e4tt att vi f\u00e5r brev till redaktionen fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":2951,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[396,4],"tags":[],"class_list":["post-2950","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-arkiv-artiklar","category-artiklar"],"yoast_head":"\n