Det var den 18 juli 1970 och det var spansk nationell helgdag. Det var \u00e5rsdagen d\u00e5 inb\u00f6rdeskriget startade i Spanien och efter kriget utlyste statschef Francisco Franco Bahamonde den till nationell helgdag Av Ola Josefsson<\/p>\n
Maria var i Stockholm tillsammans med sin syster. De hade inte s\u00e5 mycket pengar p\u00e5 sig men de hade h\u00f6rt att p\u00e5 spanska ambassaden skulle det serveras mat i samband med den spanska helgdagen. Utanf\u00f6r ambassaden var det demonstrationer. V\u00e4nsteraktivister kastade sten mot ambassaden och skrek gl\u00e5pord.<\/p>\n
I december 1969 hade Hertigen Alfonso de Borb\u00f3n blivit spansk ambassad\u00f6r i Stockholm. Han var d\u00e5 gift med Francos \u00e4ldsta barnbarn Mar\u00eda del Carmen.
\n\u201dHar ni n\u00e5got brev vi kan l\u00e4mna till Borb\u00f3n\u201d, fr\u00e5gade Maria den uppretade m\u00e4nniskomassan utanf\u00f6r ambassaden.<\/p>\n
Maria och hennes syster l\u00e4mnade demonstranterna f\u00f6r att g\u00e5 in p\u00e5 ambassaden varp\u00e5 de b\u00f6rjade kasta sten p\u00e5 Maria och hennes syster. N\u00e4r v\u00e4l Maria och hennes syster kom in p\u00e5 ambassaden fanns det bara oliver p\u00e5 tallrikarna, allt annat var upp\u00e4tit\u2026
\n– Men jag blev i varje fall fotade med Alfonso de Borb\u00f3n, s\u00e4ger Maria och skrattar \u00e5t historien.<\/p>\n
Maria v\u00e4xte upp i en familj i en liten by nordost om Madrid, d\u00e4r alla k\u00e4nde alla. Det var mamma och pappa plus sex barn, tre flickor och tre pojkar. De tillh\u00f6rde en s\u00e5 kallad \u201d Familias Numerosas\u201d, en familj med m\u00e5nga barn. Under den h\u00e4r tiden premierades familjer i Spanien som hade m\u00e5nga barn. De fick bidrag till skolan, en s\u00e5 kallad \u201dmatr\u00edcula en los colegios\u201d och \u00e4ven till universitet och lokaltrafiken.<\/p>\n
Marias pappa kom fr\u00e5n en familj som inte hade det s\u00e5 gott st\u00e4llt. Hennes mamma kom fr\u00e5n bra f\u00f6rh\u00e5llanden. Marias morfar \u00e4gde ett markomr\u00e5de som under den andra republiken exproprierades. Sedan fick familjen tillbaka omr\u00e5det.
\n\u201dMin morfar var f\u00f6r rik och d\u00e4rf\u00f6r blev han d\u00f6dad av republikens anh\u00e4ngare, trots att han aldrig hade blandat sig i politik. Han blev avr\u00e4ttad d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4gde mer mark \u00e4n andra\u201d.<\/p>\n
De som \u00e4gde mycket mark blev anm\u00e4lda under den andra republiken. Sedan kom h\u00e4mnden fr\u00e5n andra sidan. Detta m\u00e4rktes tydligt i sm\u00e5 byar d\u00e4r alla k\u00e4nde varandra. Alla visste p\u00e5 vilken sida byborna stod. Det st\u00f6rsta problemet p\u00e5 den republikanska sidan var att anarkister, socialister, kommunister, syndikalister inte kunde h\u00e5lla ihop, de b\u00f6rjade tr\u00e4ta inb\u00f6rdes.
\n\u201dP\u00e5 min pappas sida var det ingen som dog. Min pappa gick inte ut i kriget. Han jobbade i elverket. N\u00e5gon skulle passa elverket och vara stationerad d\u00e4r, det blev hans uppgift, dessutom var han motst\u00e5ndare till kriget\u201d.<\/p>\n
Under Marias uppv\u00e4xt ville de som upplevt inb\u00f6rdeskriget inte prata om det. De h\u00f6ll tyst och pratade inte politik. Kriget l\u00e5g s\u00e5 n\u00e4ra och minnet bestod endast av negativa k\u00e4nslor. Den ene visste var den andre stod. Inv\u00e5narna var indelade i tv\u00e5 grupperingar.
\n\u201dMin pappa trodde att man p\u00e5 demokratisk v\u00e4g kunnat klara sig utan kriget, men s\u00e5 blev det inte. Jag och mina syskon fick en bra uppfostran. Min pappa trodde p\u00e5 j\u00e4mlikhet. Min mamma var inte str\u00e4ng katolik, hon l\u00e4t oss v\u00e4lja. Annars hade hon inte kunnat vara gift med pappa\u201d, s\u00e4ger Maria.<\/p>\n
Vid den h\u00e4r tiden var kyrkans st\u00e4llning stark i det spanska samh\u00e4llet. \u00c4ven p\u00e5 f\u00f6retagen var det obligatoriskt att g\u00e5 och bikta sig en g\u00e5ng om \u00e5ret, och att regelbundet g\u00e5 i kyrkan. Det var en viktig plats.
\n\u201dPressen fr\u00e5n kyrkan m\u00e4rktes mer i mindre byar, det var inte alls s\u00e5 i Madrid. Det fanns byar d\u00e4r pojkar gick p\u00e5 ena sidan gatan och flickorna p\u00e5 den andra sidan\u201d.<\/p>\n
I b\u00f6rjan fick inte kvinnor bedriva handel, lagen \u00e4ndrades senare under Francos tid och kvinnor fick bedriva aff\u00e4rsverksamhet. Det g\u00e4llde vid arv ocks\u00e5. Om Marias mamma ville s\u00e4lja n\u00e5got av arvet fr\u00e5n sin pappas sida beh\u00f6vde hon ha tillst\u00e5nd fr\u00e5n sin man, trots att han inte hade n\u00e5got med arvet att g\u00f6ra.
\nUnder den h\u00e4r perioden i Spanien var det normalt att pojkarna i f\u00f6rsta hand skulle f\u00e5 undervisning. Marias pappa menade att alla skulle f\u00e5 undervisning. I hemmet fick flickorna arbeta och \u00e4ven b\u00e4dda s\u00e4ngarna \u00e5t sina br\u00f6der. I andra familjer kunde br\u00f6derna best\u00e4mma \u00f6ver sina systrar, s\u00e5 var det dock inte hos Maria.<\/p>\n
I m\u00e5nga familjer uppfostrades flickorna till att i f\u00f6rsta hand gifta sig och ta hand om ett hem. S\u00e5 var det inte hos Marias familj. Ni ska l\u00e4sa och utbildas s\u00e5 att ni inte \u00e4r beroende av en man, sa hennes far. Och han hade ett ordspr\u00e5k: Kunskap v\u00e4ger inte, du kan ha s\u00e5 mycket du vill. Han sade ocks\u00e5: Med tv\u00e5 h\u00e4nder \u00e4r du aldrig hungrig, och han po\u00e4ngterade att alla arbeten var lika mycket v\u00e4rda.<\/p>\n
Marias far stannade i byn och jobbade p\u00e5 Elverket f\u00f6r att barnen skulle f\u00e5 studera i Madrid dit mamman hade tagit de sex barnen. F\u00f6r att de skulle kunna forts\u00e4tta utbildningen kr\u00e4vdes det att flytta till en st\u00f6rre stad. Och d\u00e5 beh\u00f6vdes det pengar. Pappan odlade gr\u00f6nsaker och skickade det som han hade sk\u00f6rdat till familjen i Madrid. Allt detta gjorde han f\u00f6r att vi skulle kunna l\u00e4sa, betonar Maria.
\n\u201dMin pappa hade aldrig varit i Sverige men han beundrade Sverige. N\u00e4r de beh\u00f6vde hj\u00e4lp p\u00e5 elverket kom det ingenj\u00f6rer fr\u00e5n Sverige och Schweiz. Han ville att vi skulle ut och resa i v\u00e4rlden. Det var inte vanligt p\u00e5 den h\u00e4r tiden att unga flickor i Spanien reste utomlands\u201d.<\/p>\n
Hon kom till Sverige f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1970. Det \u00e4r d\u00e5 h\u00e4ndelsen intr\u00e4ffar som vi refererar till i b\u00f6rjan. Det var i Sverige hon tr\u00e4ffade sin man som kom fr\u00e5n Bulgarien. Maria bodde i Sverige under elva \u00e5r och bes\u00f6kte \u00e4ven kommunistdiktaturen i Bulgarien, fr\u00e5n en diktatur i Spanien till en annan i Bulgarien.
\n\u201dD\u00e5 var Spanien ett paradis. En kommunistdiktatur var rena rama chocken. D\u00e5 var pl\u00f6tsligt Francos Spanien v\u00e4ldigt bra. Vi hade frihet i Spanien, bara vi inte pratade politik\u201d, s\u00e4ger Maria.
\nUnder elva \u00e5r var Maria bosatt i Sverige. D\u00e4r fanns det m\u00f6jligheter f\u00f6r alla. Ingen blandade sig i vad du gjorde.<\/p>\n
Maria fortsatte studera i Madrid. Det var 1960-tal och en v\u00e4nsterv\u00e5g sk\u00f6ljde \u00f6ver v\u00e4rlden vilket bidrog till en studentrevolt i Madrid. Marias skolkamrater, b\u00e5de tjejer och killar, kastade stenar mot poliser, det r\u00e5dde m\u00f6tesf\u00f6rbud vilket innebar att polisen kunde komma och uppl\u00f6sa en grupp p\u00e5 fem studenter om de hade samlats p\u00e5 en plats. Det betraktades som en s\u00e5 kallad \u201dasociaci\u00f3n ilegal\u201d, illegalt s\u00e4llskap.
\n\u201dVarje dag var det problem p\u00e5 skolan och upproret v\u00e4xte och det skulle komma att p\u00e5g\u00e5 fram till att Franco dog. Det var h\u00e4star med poliser varje dag p\u00e5 universitetet\u201d.<\/p>\n
Samtidigt skedde det en utveckling i Spanien under de h\u00e4r \u00e5ren. Fr\u00e5n 1961 till 1973 v\u00e4xte den spanska ekonomin. Jag minns ingen som var arbetsl\u00f6s, ber\u00e4ttar Maria. Spanien var h\u00e5rt h\u00e5llit i b\u00f6rjan efter kriget, men \u00f6ppnade upp sig sakta men s\u00e4kert.
\n\u201dManuel Fraga bidrog mycket till f\u00f6r\u00e4ndringen under Francos tid\u201d.<\/p>\n
I v\u00e5ra dagar pratar man inte s\u00e5 mycket om Francos 36 \u00e5r vid makten. Ungdomar i v\u00e5ra dagar t\u00e4nker i f\u00f6rsta hand p\u00e5 att skaffa arbete. De t\u00e4nker inte s\u00e5 mycket p\u00e5 inb\u00f6rdeskriget och perioden d\u00e4r efter.
\nMarias egna barn vet knappast n\u00e5gonting om Francoperioden och det \u00e4r inte heller mycket information i skolorna.
\nDe som minns Franco i v\u00e5ra dagar \u00e4r de familjer som har Francosympatis\u00f6rer bland sina anh\u00f6riga bak\u00e5t i tiden. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det var den 18 juli 1970 och det var spansk nationell helgdag. Det var \u00e5rsdagen d\u00e5 inb\u00f6rdeskriget startade i Spanien och efter kriget utlyste statschef Francisco Franco Bahamonde den till nationell helgdag Av Ola Josefsson Maria var i Stockholm tillsammans med sin syster. De hade inte s\u00e5 mycket pengar p\u00e5 sig men de hade h\u00f6rt […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":3174,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[396,4],"tags":[],"class_list":["post-3173","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-arkiv-artiklar","category-artiklar"],"yoast_head":"\n