I juli 2017 var jag p\u00e5 boksl\u00e4pp i Skan\u00f6r. Jag som aldrig ens varit p\u00e5 ett kosl\u00e4pp. Tillika min egen bokrelease! Det var en sm\u00e5tt absurd k\u00e4nsla att h\u00e5lla i en bok som det stod mitt eget namn p\u00e5, med hundra f\u00f6rv\u00e4ntansfulla personer framf\u00f6r mig i v\u00e5r tr\u00e4dg\u00e5rd, nyfikna p\u00e5 vad jag nu hittat p\u00e5. Av Mats O. Svensson
\ne-post: mazzesvensson@hotmail.com<\/p>\n
Jag hade tre anledningar att skriva. 1. Hade tagit en tidig pension. Fick tid \u00f6ver. 2. Fick inte bygga fler spalj\u00e9er i tr\u00e4dg\u00e5rden f\u00f6r hustru Louise. 3. Dessutom hade jag genom \u00e5ren f\u00e5tt h\u00f6ra fr\u00e5n alla h\u00e5ll, att \u201dDu m\u00e5ste skriva en bok n\u00e5n g\u00e5ng! Du med alla dina historier.\u201d Jag har ber\u00e4ttat sagor f\u00f6r barn och barnbarn s\u00e5 de knappt kunnat somna. Senast historien om enbente Bertil Persson. Det tog en dryg vecka innan sonsonen Oscar v\u00e5gade sova i sin egen s\u00e4ng. Jag ber hans f\u00f6r\u00e4ldrar, min \u00e4ldste son och min sv\u00e4rdotter, om urs\u00e4kt.<\/p>\n
Efter 35 \u00e5r i den internationella transportindustrin, resande runt om i v\u00e4rlden, har jag tr\u00e4ffat m\u00e5nga intressanta m\u00e4nniskor i m\u00f6te av skiftande slag. En del normala, m\u00e4nniskor s\u00e5v\u00e4l som m\u00f6te, andra sm\u00e5tt bisarra. Ingen n\u00e4mnd, inte just h\u00e4r i alla fall, och ingen gl\u00f6md. Jag k\u00e4nde, nu n\u00e4r arbetslivet skulle ta slut, att jag bara m\u00e5ste f\u00e5 de senaste 35 \u00e5ren ur huvudet. Skulle jag skriva en faktabok om transport och spedition? Zzzzz, jag somnade innan jag t\u00e4nkt tanken f\u00e4rdig. Gud s\u00e5 tr\u00e5kigt! Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att skriva en l\u00e4ttsam kriminalroman. L\u00e4ttsam f\u00f6rresten? Jag tar livet av gamla kollegor, kunder och leverant\u00f6rer. Det finns de som tycker de k\u00e4nner igen vissa personer i \u201dEn man med temperament\u201d Nej, nej! Bara p\u00e5hittade karakt\u00e4rer. N\u00e5got m\u00e5ste ju m\u00e4nniskorna heta. Vissa namn \u00e4r dock ganska lika nu levande personer. Som dessutom verkar i transportbranschen. M\u00e4rkligt.<\/p>\n
Jag satt p\u00e5 kv\u00e4llarna med min laptop i kn\u00e4 i v\u00e5rt lilla bibliotek, lite soft Van Morrisson i lurarna f\u00f6r att st\u00e4nga ute \u00f6vriga ljud. 14-\u00e5riga Lagotto-tiken Flisa bredvid med koll p\u00e5 b\u00e5de husse och handling.<\/p>\n
Vid n\u00e5got tillf\u00e4lle sparkade hustrun till mig och jag kunde, bakom dator och h\u00f6rlurar, ana att hennes mun r\u00f6rde sig. -\u201dVa?\u201d -\u201dJag sa: Vad sitter du och skrattar \u00e5t?\u201d Jag hade hittat ett nytt s\u00e4tt att ta livet av n\u00e5gon bekant och tydligen skrattat h\u00f6gt. Det var en kul process. Att skriva. F\u00f6r mig, allts\u00e5. Att skriva en bok \u00e4r ocks\u00e5 att vara Allsm\u00e4ktig. Best\u00e4mma \u00f6ver liv och d\u00f6d. Leif GW s\u00e4kert skulle ta av glas\u00f6gonen, eller p\u00e5, och s\u00e5ga delar av handlingen med \u2026 \u201dNja, nu jobbar ju inte polisen s\u00e5\u201d\u2026 \u201dJo, b\u00e4ste Leif G\u00f6sta Willy, i min bok jobbar de s\u00e5!\u201d Ingen skulle f\u00e5 l\u00e4sa boken innan, inte ens hustrun. Ville inte h\u00f6ra hennes: \u201dNja, forts\u00e4tt du med att bygga spalj\u00e9er, lilla gubben.\u201d S\u00e5 n\u00e4r boksl\u00e4ppet \u00e4gde rum, var det bara jag som l\u00e4st den. Lite nerv\u00f6st, m\u00e5ste jag nu tillst\u00e5, n\u00e4r jag d\u00e5 tittade ut \u00f6ver m\u00e4ngden m\u00e4nniskor i tr\u00e4dg\u00e5rden.<\/p>\n
N\u00e5gon arbetskamrat drog paralleller i boken med det verkliga livet och log \u00e5t vissa h\u00e4ndelser. Familjen drog p\u00e5 smilbanden \u00e5t den lille senige mannen i Nerja, Sven Olsson. Har inget med min pappa Olle Svensson att g\u00f6ra, som bott 30 \u00e5r i Edificio Delfin i Torrecilla. Ytterligare n\u00e5gon l\u00e4ste boken utan associationer och fick n\u00e5gra kv\u00e4llars f\u00f6rstr\u00f6else. Vackert s\u00e5.<\/p>\n
Ett par veckor innan bokreleasen var jag p\u00e5 studentfest hemma i Skan\u00f6r. Arbetet med min bok hade redan kommit p\u00e5 tal n\u00e4r jag slog mig ner. S\u00e5 b\u00f6rjade det pratas om f\u00f6rfattare i allm\u00e4nhet. Hade jag vetat vilka bokk\u00e4nnare jag bor granne med, hade jag nog t\u00e4nkt mig f\u00f6r innan jag ber\u00e4ttat att jag h\u00f6ll p\u00e5 med en bok. Vilka fullst\u00e4ndigt lysande verbala halshuggningar av flera k\u00e4nda f\u00f6rfattare. Huvaligen! Jag kr\u00f6p ihop bakom vinglaset. V\u00e4rst var s\u00e5gningen av en av v\u00e5ra stora deckardrottningar. Jag blev helt kall! Om de s\u00e4ger s\u00e5 om henne, vad skall de tycka om mitt f\u00f6rsta alster?! M\u00e5ste vi flytta n\u00e4r grannarna l\u00e4st min bok? Men s\u00e5 t\u00e4nkte jag \u2026 om det v\u00e4rsta intr\u00e4ffar, att grannarna slutar h\u00e4lsa \u2026 d\u00e5 kan jag ju \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga, med rak rygg och h\u00f6gt huvud, n\u00e4r nya m\u00e4nniskor fr\u00e5gar;
\n\u201dJas\u00e5, du har skrivit en bok? Hur \u00e4r den?\u201d
\n\u201dJod\u00e5, grannarna tycker jag skriver som Camilla L\u00e4ckberg\u201d!<\/p>\n
Jag har tre s\u00f6ner. Mellansonen Jonas har gjort omslaget till boken. Det blev f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt bra, f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt eftersom inte han heller fick l\u00e4sa det minsta stycke ur boken, bara f\u00e5 n\u00e5gra l\u00f6sryckta, viskande meningar \u00f6ver telefon. \u00c4nd\u00e5 lyckats f\u00e5nga en v\u00e4sentlig del av handlingen med omslaget. \u00c4ldste sonen Henrik och sv\u00e4rdottern Helena \u00e4r redan n\u00e4mnda. De blev besvikna. \u201dVi ville ocks\u00e5 vara med. Varf\u00f6r tog du inte livet av oss?\u201d Jag hade ju barnbarnen att t\u00e4nka p\u00e5! Kunde ju inte g\u00f6ra dem f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa redan i f\u00f6rsta boken. Till alla andra som ocks\u00e5 blev besvikna och kanske l\u00e4ser detta \u2026 H\u00e5ll ut! Uppf\u00f6ljaren kommer. Har ni tur \u00e4r ni styckade innan jul. Tre s\u00f6ner, sa jag. Ja, tyv\u00e4rr tog jag livet av den yngste, Niklas, i kapitel 11. I verkliga livet flyttade han till Mallorca kort efter att boken blev klar och arbetar numera i Palma. Han har aldrig sagt varf\u00f6r han flyttade.<\/p>\n
Just nu sitter jag n\u00e5gonstans mellan Calle Castilla Perez och Calle Malaga i Nerja och skriver p\u00e5 uppf\u00f6ljaren med arbetsnamnet \u201dYakuza\u201d. Den kommer till vissa delar att utspela sig i Japan. M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte trodde jag skulle l\u00e4ngta tillbaka till regn och rusk men det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka onda tankar h\u00e4r i solen och v\u00e4rmen. Det \u00e4r tur vi fick balkong i norrl\u00e4ge s\u00e5 jag har n\u00e5got att reta mig p\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I juli 2017 var jag p\u00e5 boksl\u00e4pp i Skan\u00f6r. Jag som aldrig ens varit p\u00e5 ett kosl\u00e4pp. Tillika min egen bokrelease! Det var en sm\u00e5tt absurd k\u00e4nsla att h\u00e5lla i en bok som det stod mitt eget namn p\u00e5, med hundra f\u00f6rv\u00e4ntansfulla personer framf\u00f6r mig i v\u00e5r tr\u00e4dg\u00e5rd, nyfikna p\u00e5 vad jag nu hittat p\u00e5. […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":6938,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[396,4],"tags":[],"class_list":["post-6937","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-arkiv-artiklar","category-artiklar"],"yoast_head":"\n