Spanien efter Francisco Francos d\u00f6d 1975 representerar b\u00f6rjan till skapandet av det nya demokratiska Spanien. Att detta kunde ske utan ett
\nfemte inb\u00f6rdeskrig berodde mycket p\u00e5 att den stora f\u00f6r\u00e4ndringen sedan
\nl\u00e4nge var noga f\u00f6rberedd av Franco sj\u00e4lv. Folket hade f\u00e5tt tid att v\u00e4nja
\nsig vid tanken p\u00e5 \u00f6verg\u00e5ngen, la transici\u00f2n, vare sig de var anh\u00e4ngare till
\ndiktaturregimen eller inte. Av Sven F. K\u00e4llstr\u00f6m<\/p>\n
Spanien g\u00e5r fr\u00e5n diktatur till demokrati
\nRedan 1947 hade Franco utropat Spanien till monarki och 1969 utn\u00e4mnde han prins Juan Carlos de Bourbon, sonson till Alfonso XIII, till sin eftertr\u00e4dare. Juan Carlos, f\u00f6dd i Rom 1938 och uppfostrad i portugisiska Estoril, var d\u00e5 bara 31 \u00e5r och son till en av tronpretendenterna, Juan de Bourbon, Alfonso XIII:s n\u00e4st \u00e4ldste son. Don Juan hade under st\u00f6rre delen av sitt vuxna liv levt i exil i Italien och Portugal. Franco var inte speciellt f\u00f6rtjust i honom och ans\u00e5g honom inte l\u00e4mplig som blivande kung, mycket beroende p\u00e5 hans lite yviga livsstil, som inte alls passade diktatorn med sitt spartanska leverne.<\/p>\n
Juan Carlos blir kung och statschef
\nJuan Carlos uppfostrades fr\u00e5n och med 1969 till detta \u00e4mbete och efter generalens d\u00f6d i november 1975 utropades han till kung Juan Carlos I av Spanien. M\u00e5nga spanjorer var, helt naturligt, tveksamma till om Juan Carlos skulle klara sin roll som kung och statschef. Fr\u00e5n 1966 hade han alltid funnits i bakgrunden n\u00e4r Franco visade sig officiellt. Han blev den efterl\u00e4ngtade son som diktatorn aldrig fick. Juan Carlos hade gett sina landsm\u00e4n intryck av att vara lite obeg\u00e5vad, vilket ytterligare f\u00f6rst\u00e4rktes av of\u00f6rm\u00e5gan att h\u00e5lla tal. Det visade sig vara en total felaktig bild av kungen. Trots sin bakgrund och uppfostran lade han om kursen f\u00f6r att ge landet ett demokratiskt statsskick av v\u00e4steuropeisk typ. Mer om det spanska kungahuset i slutet av detta kapitel.<\/p>\n
Adolfo Su\u00e1rez utses till premi\u00e4rminister
\nLandets f\u00f6rsta premi\u00e4rministern, Carlos Arias Navarro, hade Franco tidigare preparerat f\u00f6r rollen. Hans utn\u00e4mning f\u00f6ljdes emellertid av omfattande demonstrationer och konflikter p\u00e5 arbetsmarknaden, som ledde till att han 1978 ersattes av Adolfo Su\u00e1rez. Han var d\u00e5 \u00e4nnu inte folkvald. Denne bildsk\u00f6ne unge man hade tidigare varit generalsekreterare i Francos enhetsparti Movimiento Nacional (nationella r\u00f6relsen). Som inrikesminister fick Su\u00e1rez till sin hj\u00e4lp Manuel Fraga, en skarp politiker fr\u00e5n Galicien som l\u00e5ngt in p\u00e5 1990-talet skulle spela en viktig roll i Spaniens fortsatta utveckling mot demokrati.<\/p>\n
Fraga h\u00f6ll just p\u00e5 att starta ett nytt politiskt parti, det konservativa Alianza Popular (AP) som under slutet av 1980-talet skulle \u00e4ndra namn till Partido Popular (PP). Det var n\u00e4r Su\u00e1rez i juni 1976 blev utsedd till premi\u00e4rminister som demokratiseringsprocessen tog riktig fart. Han blev ledare f\u00f6r ett av de nya partierna Uni\u00f3n de Centro Democr\u00e1tico (UCD).<\/p>\n
F\u00f6rsta fria valen 1977
\nPolitiska partier, som fram tills dess hade varit f\u00f6rbjudna, kunde inom mindre \u00e4n ett \u00e5r efter Francos d\u00f6d \u00e5ter verka fritt och de f\u00f6rsta fria parlamentsvalen h\u00f6lls 1977. Den st\u00f6rsta chansen tog Su\u00e1rez – och d\u00e5 darrade Spanien – n\u00e4r han efter att ha haft hemliga m\u00f6ten med kommunistledaren Carillo erk\u00e4nde det spanska kommunistpartiet, som hade varit helt f\u00f6rbjudet under m\u00e5nga \u00e5r. Carillo kunde \u00e5terv\u00e4nda till Spanien fr\u00e5n sin exil i Sovjetunionen och s\u00f6dra Frankrike. UCD segrade till slut i valet, dock med bara 34 procent av r\u00f6sterna. Socialdemokraterna (PSOE, Partido Socialista Obrero Espa\u00f1ol) hade blivit starkt och kom tv\u00e5a med 29 procent. De tv\u00e5 stora f\u00f6rlorarna var h\u00f6gern (AP) och v\u00e4nstern, representerat av det spanska kommunistpartiet (PCE).<\/p>\n
Framg\u00e5ngen b\u00f6rjar f\u00f6r Felipe Gonz\u00e1lez
\nFramg\u00e5ngen f\u00f6r socialisterna berodde fr\u00e4mst p\u00e5 att den gamla partiledningen, med m\u00e5nga i exil, 1972 hade ersatts av en inhemsk grupp aktivister, som leddes av en ung advokat fr\u00e5n Sevilla, Felipe Gonz\u00e1lez. Gonz\u00e1lez var n\u00e5got yngre \u00e4n Su\u00e1rez och b\u00e5da var attraktiva b\u00e5de till utseendet och i sin personliga framtoning. 1978 antog kung Juan Carlos I en ny, demokratisk grundlag som ersatte den tidigare fr\u00e5n 1931. Det var den tolfte konstitutionen i Spaniens historia men ingen hade tidigare fungerat p\u00e5 grund av att den alltid hade skrivits av ett enskilt parti. Nu skapade alla partierna gemensamt f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i historien en gemensam konstitution. Den nya spanska konstitutionen var f\u00f6rmodligen den mest liberala i hela V\u00e4steuropa. Den definierade Spanien som ett parlamentariskt kungad\u00f6me till skillnad fr\u00e5n ett konstitutionellt. Det fanns ingen officiell religion och krigsmakten var mycket str\u00e4ngt tilldelad en mindre roll. D\u00f6dsstraff var f\u00f6rbjudet och r\u00f6str\u00e4tts\u00e5ldern best\u00e4md till 18 \u00e5r. Avvecklingen av Francodiktaturen skedde gradvis och under lugna former.<\/p>\n
SVEN F. K\u00c4LLSTR\u00d6M har bott \u00f6ver 30 \u00e5r i Spanien. Han har tidigare skrivit fem b\u00f6cker om Spanien, bl a Dr\u00f6mmen om Spanien. Under de senaste 10 \u00e5ren har han drivit m\u00e4klarf\u00f6retaget Alamo Costa del Sol Real Estate med kontor p\u00e5 Calle C\u00f3rdoba 37 i Fuengirola. D\u00e4r kan du ocks\u00e5 k\u00f6pa boken DR\u00d6MMEN OM ATT LEVA OCH BO I SPANIEN direkt fr\u00e5n f\u00f6rfattaren och l\u00e4sa mer om den sp\u00e4nnande spanska historien. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Spanien efter Francisco Francos d\u00f6d 1975 representerar b\u00f6rjan till skapandet av det nya demokratiska Spanien. Att detta kunde ske utan ett femte inb\u00f6rdeskrig berodde mycket p\u00e5 att den stora f\u00f6r\u00e4ndringen sedan l\u00e4nge var noga f\u00f6rberedd av Franco sj\u00e4lv. Folket hade f\u00e5tt tid att v\u00e4nja sig vid tanken p\u00e5 \u00f6verg\u00e5ngen, la transici\u00f2n, vare sig de var […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":8120,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[396,4],"tags":[],"class_list":["post-8119","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-arkiv-artiklar","category-artiklar"],"yoast_head":"\n